Ett parti är inget bolag

Nu när diskussionen om Centerns idéprogram har hettat till väcker det frågor om vad ett politiskt parti är. Är det en organisation som går att ta över precis som när man köper ett bolag? Nej! det är mer komplicerat än så. Folkrörelsepartierna S och C har en förankring i en klart avgränsad grupp - arbetarna och bönderna.Men de har också en tradition av att tänka längre än till sina kärngrupper.. Välfärden skall omfatta alla är ett känt slagord.
Med tiden har partierna fått anhängare i andra grupper än de ursprungliga - till stor del beroende på rationaliseringen inom industri och jordbruk . Detta skulle ju kunnat leda till total utplåning för centerns del. Antalet bönder är bara en bråkdel av vad de var på 1920-talet. Likaså har antalet rena industriarbetare minskat drastiskt. Jag har inte sett någon forskning som studerat utvecklingen närmare, men utifrån mina kunskaper om centern vågar jag påstå att en stor del av rösterna beror på känslomässiga knytningar till en tid som varit.
50- och 60-talisterna fick möjlighet till vidareutbildning och flyttade från landsbygden till städer och samhällen. Många fick jobb inom den offentliga sektorn. Familjerna har anknytningen till hembygden kvar i stor omfattning - även om föräldragården är såld så finns släkten  kvar i hembygden. Kanske har man köpt ett fritidshus i trakten.
Därför är också anknytningen till centern levande på ett känslomässigt sätt. Många har också röstat på centern , när partiet skött politiken på ett konsekvent sätt. Man skall också ha i åtanke att Kvinnoförbundet - CKF  har varit en klart kulturkonservativ organisation med nära anknytning till statskyrkan.
Under min tid i Stockholmscentern brukade jag fråga medlemmarna om de var födda i Stockholm eller om de hade nåra relationer till landsbygden. De flesta klämde efter en viss tvekan fram  med att de var invandrade från landsbygden. Andra visade sig ha landsbygdsanknytningar genom far- eller morföräldrarna. Yrkesmässigt fanns  de på hela skalan från hovrättsråd till småföretagare. Många jobbade ochså inom den offentliga sektorn. Industriarbetare var det tunnsått med.
Miljöpolitik var i högsta grad gångbar eftersom den var en länk mellan det gamla jordbrukssamhället - sommarstugan och stadslivet. Många av de som var aktiva i ungdomsförbundet på den tiden återfinns nu i miljöpartiet. Sveket i kärnkraftsfrågan och den alltmer liberala inriktningen fick  många att lämna centern.
Sammanfattningsvis kan man säga att en sociologisk analys av partierna är  nödvändig för att förstå hur de gamla folkrörelsepartierna kunnat överleva. Om ett parti inte kan knyta an till sin historia är det dömt till stagnation och kanske utplåning.
Frågan är om inte centerns föreslagna idéprogram är den förlösande faktorn för många att överge partiet.
Tyvärr kan man säga att miljöpartiet inte har tillräcklig beredskap för att fånga upp de flyende centerpartisterna - särskilt de som nu bor på landsbygden.