Kubas livsmedelskris



Efter några dagars rundresa på Kuba kvarstår en nästan obegriplig fråga- varför kan inte ett land med utomordentligt klimat och hyfsad nederbörd, bra jordbruksmark och en frisk och välutbildad befolkning inte producera livsmedel så att det räcker att föda befolkningen? Svaret måste vara att det kommunistiska systemet inte stimulerar matproduktionen - snarare tvärtom. Som turist få man mycket knapphändig information om hur systemet fungerar , men en sak som bromsar produktionen är att de självägande bönder som finns dels måste följa en centralt uppgjord plan för var olika grödor får produceras och att 80% av produktionen måste säljas till staten mot en mycket blygsam ersättning. Detta stimulerar naturligtvis inte till någon vilja till att öka produktionen. Storaq arealer förefaller att vara lagda för fäfot. Någon större köttproduktion  kunde vi inte se fast det skulle vara möjligt på de stora arealer som inte brukades för annan produktion. Inte ens de mindre egna företagarna ser ut att bedriva någon produktion av kött eller fläsk. Höns förekom endast i mindre omfattning - tydligen endast för husbehov.
Om landet inte kan reformera livsmedelproduktionen lär man få ökade problem allteftersom befolkningen växer.
Ett problem för jordbruket är naturligtvis bristen på traktorer, jordbruksmaskiner och drivmedel. men det fanns ändå ganska gott om hästar, som tydligen mest används till persontransporter eftersom det knappast finns några kollektivtransporter.
Jordbruksstrukturen har naturligtvis historiska orsaker - främst sttora produktionsenheter som varit specialiserade på sockerproduktion, som nu inte är lika lönsam. Dessa stora enheter har uppenbarligen omvandlats till statliga jordbruk, som inte klarar av driften på grund av brist på traktorer, maskiner och drivmedel.  Eftersom det nu inte ser ut att bli några större förändringar de närmaste årstiondena  finns vad jag kan förstå ingen annan väg än att stimulera fram småjordbruk- antingen som egna ägare eller som arrendatorer med säkra kontrakt.  och ge jorbrukarna rätt att sälja sina produkter på en fri marknad. Det var så som den svenska landsbygden utvecklades under första hälften av nittonhundratalet.
 Det finns mycket kunskap samlad om detta i både Sverige och andra Västeuropeiska länder.
Tyvärr verkar det som att Kuba fortfarande är präglat av den ryska synen på jordbruk. De kommunistiska partierna i Europa har aldrig begripit sig på livsmedelsproduktion utan likställt den med industriprouktion.
Slutligen kan man se när man reser runt i Kuba att man inte heller prioriterar skogsproduktion. Nan ser inget rationellt skogsbruk utan mestadels buskskog, som endast kan användas till ved.